Mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Detta skrev jag den 14 juli 2007...
Nu var det längesen jag sov i min egna säng. Okända lakan varje natt och lukter man aldrig känt, speciellt tvättmedel som för mig är ovanliga med knepiga dofter... Vad sägs som Softlan Kiwi?
Har ni tänkt på att vattnet alltid är mycket kallare och mjukare borta? Mitt schampoo som vanligtvis doftar blomma, rent av stinker. Man får mat som två av tre gånger har laxerande effekt och som brukar se ut som... nej jag ska inte säga vad... På toaletten upptäcker man ofta till sin förtvivlan att spolknappen är ur funktion, självklart när det redan är för sent... Som grädden på moset märker man lite diskret att befolkningen hört intrigerna under toalettbesöket, trots att man försökte vara tyst. Kanske är toalettpappret slut och ingenstans hittar man mer. HÅLL PAPPRET SYNLIGT!
Även en avsky mot annorlunda möblemang ömsom avund, ömsom illamående av förundran om de _verkligen_ tycker att det där soffbordet är snyggt?!
På morgonen vaknar man ofta tidigare än vanligt av att man är så kissnödig att man knappt kan röra sig. Hushållets lokalbefolkning sover, snarkandes, men man vågar inte gå upp i risk att någon ska vakna och fortsätta på gårdagens predikan om sin nya grusuppfart (som egentligen är 4 månader)
Nu längtar jag bara hem. Jag vet att jag inte borde, jag vet att jag nästan inte får, men hur ska jag hjälpa?
