mascaratroll

Det händer för mycket på samma gååång! Jag blir tokig. Och med mitt guldfiskminne blir fler och fler irriterade >_< "men det berättade jag ju", "men vi sa ju..". Nu har annelie tydligen tagit körkort (grattis Bringan). Ingela och Henrik och deras lilla Alma (som är x dagar gammal, vet knappt när hon föddes). Idag är det tydligen midsommarafton och alla ska samlas ute i stugan. Alla utom jag :D <3 Har tills tolv att ändra mig, men idag ska jag bara försöka sova!
blablabla jag orkar inte.

Detta skrev jag den 14 juli 2007...

Nu var det längesen jag sov i min egna säng. Okända lakan varje natt och lukter man aldrig känt, speciellt tvättmedel som för mig är ovanliga med knepiga dofter... Vad sägs som Softlan Kiwi?

Har ni tänkt på att vattnet alltid är mycket kallare och mjukare borta? Mitt schampoo som vanligtvis doftar blomma, rent av stinker. Man får mat som två av tre gånger har laxerande effekt och som brukar se ut som... nej jag ska inte säga vad... På toaletten upptäcker man ofta till sin förtvivlan att spolknappen är ur funktion, självklart när det redan är för sent... Som grädden på moset märker man lite diskret att befolkningen hört intrigerna under toalettbesöket, trots att man försökte vara tyst. Kanske är toalettpappret slut och ingenstans hittar man mer. HÅLL PAPPRET SYNLIGT!

Även en avsky mot annorlunda möblemang ömsom avund, ömsom illamående av förundran om de _verkligen_ tycker att det där soffbordet är snyggt?!

På morgonen vaknar man ofta tidigare än vanligt av att man är så kissnödig att man knappt kan röra sig. Hushållets lokalbefolkning sover, snarkandes, men man vågar inte gå upp i risk att någon ska vakna och fortsätta på gårdagens predikan om sin nya grusuppfart (som egentligen är 4 månader)

Nu längtar jag bara hem. Jag vet att jag inte borde, jag vet att jag nästan inte får, men hur ska jag hjälpa?

Fann denna texten.. Den är skriven av mig för.. låtse.. två-tre år sedan.. jag måste erkänna att jag är full av oväntade egenskaper. Läs och njut av en tonårings innersta tankar!

Har du någon gång tänkt på hur alla klagar på Barbie. Den välformade, plastiga miniatyren av en kvinnokropp som har dåligt inflytande på små barn. Det är nog inte de små barnen i sig som tar illa vid sig utan tonåringar och andra äldre generationer som redan stoppat fingrarna i halsen flertal gånger. Men vem har egentligen sagt att Barbie ska se ut eller föreställa en människa? Barbie kanske är en egen unik art så som hennes hästliknande och sminkade husdjur som bor i ett vitt plaststall med cerise tak, som är minst lika plastigt men ändå ganska funktionellt. Jag menar, har hårdplast någon gång läckt in vatten? Visst det är inte lika hållbart som cement och allt vad de bygger hus på nuförtiden men det är snyggt och man kan få det i oändligt antal färger och former. Min peronliga favorit är orange, men tillbaka på ämnet.

Förr i tiden använde vi kvinnor oss av korsetter. Jag tycker att den timglasformade men ack så konstgjorda kvinnokroppen kan se riktigt häftig ut. Alla exprimenterar ibland med sitt utseende. Jag gör det varje dag. Kvinnor/tjejer sminkar sig, målar naglar, stoppar Bhsar fulla med papper och drar då och då in magen. Allt för att se hur det ser ut. Och ändå har man mage att klaga på Barbie! Barbie är ännu ett experment med kvinnokroppen. Ingen kommer någonsin att ha samma timglasformade kropp med samma fasta bröst och speciellt inte på något sätt samma breda tandkrämsleende med lysande rosa läppstift som alltid sitter på plats.

A
tt barn sminkar sig har inget direkt med Barbie att göra. Det har lite med föräldrar, julaftnar och födelsedagar att göra. Vill man inte att ens dotter eller son ska sminka sig och gå i höga skor i allt för tidig ålder så bör man ju undvika köpa dessa leksaker. Det är lite det som föräldrar gör fel. De köper leksakssmink och leksakssminkbord till sina söta döttrar och går sedan och klagar på att de blir måna om sitt utseende. Jag menar WTF?

På sista tiden har jag inte hängt med så bra i Barbies utveckling för massvis med nya dockor så som Brats och andra knepigt formade plastprodukter, men jag antar att hon fortfarande är tillsammans med den vuxna, mogna och extremt vältränade Ken. Detta förhållande kanske gör att Barbie är oersättlig. Barbie och Ken älskar varandra och har hålligt ihop år in och år in. Barn kanske känner säkerhet i detta förhållande och flyr till fantasivärlden där evig kärlek faktiskt existerar. Ett sagoland fullt med vackra klänningar, kärlek och vänskap. I Barbies värld är alla så förstående och är egentligen överfylld av barnpropparganda. Men barnproppargandan har tyvärr tynat bort mer och mer. Barn tvingas bli vuxna allt för fort pga. skiljsmässor och andra tråkigheter. Jag hade en film när jag var mindre. Jag minns inte vad den hette, men den var mycket lärorik och jag tittade på den flera gånger varje dag. Det var ett gäng med engelska barn som sjöng föngslande låtar om att hjälpa sina föreldrär där hemma och sprida glädje och kärlek. Denna film var på engelska men den satte fart på mig. Jag blev fylld av harmoni av att se dessa barn le och skratta tillsammans, samtidigt som jag byggde på mina engelskakunskaper. Den filmen har läst mig ungefär den enda engelskan jag kan. Säkerligen på att jag tittade på den hur många gånger som helst och tillslut kunde alla sånger och danssteg utantill, men ändå. Fler sådana filmer borde göras.

Tillbaka till Barbie. Säkert inget ideal men en dröm om den perfekta kvinnan. En kvinna i ungefär 25-30 årsåldern med två småsystrar. En mellansyster i tonåren och en lillasyster som inte ens kan tala rent. Var någonstans är egentligen denna moder till Barbie och hennes två systrar? Var någonstans är fadern till dessa underbara barn? Personligen hade jag viljat gissa att de är och firar sitt guldbröllop på en semesterö, långt borta från stoj och stan. Kanske återuppväcker minnerna från deras bröllopsnatt? Vi får hoppas på det bästa...

Hatar inte alla skitsnack bakom ryggen? Jag hatar det. Jag slår vad att marioteten av alla de som orkat läsa så här långt och iallafall förstått hälften av det jag skrivit också ogillar även detta. Det är i princip så många gör mot Barbie. Smutskastar henne för hennes smala midja och långa blonda hår. Visst är det orealistiskt men snälla rara, tycker du inte om det så skit i det. Alla har vi varit barn och stått med tindrande ögon och tittat på en intensivt vithårig docka iklädd den vackraste klänning och önskat att man vore så vacker. Det kan jag även nu göra. Vill man inte att sitt/sina barn ska leka med denna vacka varelse så är det upp till den föräldern, men jag skulle låta mina barn leka med Barbie och känna samma kärleksfulla känslor. I tonåren upplever man mest bara svartsjuka för de eller det som känns som ett hot utseendemässigt. Men när man är barn så är det bara dyrkan. Låt barnen känna avgudan och dyrkan för Barbie, inte minst killar. Killar har all rätt i världen att leka med Barbie, lika mycket som killar har all rätt att sminka sig och klä sig i rosa. Tänker inte gå mer in på detta med killar och rosa, då jag känner att jag snart kommer att skena iväg i barndomsminnen och mobbning.

Jag har så mycket mer att säja om detta med Barbie. På denna text har jag inte ens fått ut en bråkdel av det som åker karusell innuti mitt lilla huvud. Jag måste hejda mig lite och andas ibland. Fullt förstårligt och eftersom jag ofta byter samtalsämnen mitt i texter så kan sådana här texter bli duktigt långa, men jag försöker hålla tillbaka på mina ord både för er och min skull. Orkar aldrig rätta långa texter så det får vara. Fortsättning på denna text kommer antagligen någon gång i denna framtid. Auf Wienerschnitzel.